Halvtid

Nu har jag kommit halvvägs i pedagogisk dokumentation med it stöd. Det är halvtid som det heter i fotbollens värld och det innebär att det är dags för vila och reflektera över vad det var som hände i första halvlek. Vad gjorde jag som gick bra och som blev bra vad gick mindre bra och vad har jag lärt mig hittills. Hur skall vi ta tag i andra halvlek? Vad är det vi behöver tänka på för att stå där som vinnare eller åtminstone känna oss nöjda när matchen är slut. Vi gjorde vårt bästa. Vem gör vad och vad är min uppgift i det. När jag tänker efter så har jag som gammal fotbollsspelare dokumenterat och reflekterat en stor del av mitt liv. Inte alltid i pedagogiskt syfte men ändå i ett syfte där reflektionen leder till att man blir mer erfaren och kan hantera situationer på ett mer reflekterande sätt. Det har jag nog haft med mig i mitt yrke hela tiden att reflektera över händelser situationer som händer och därigenom göra en analys av det och på så sätt bära med mig det och hantera det på mitt "professionella" sätt. Ju längre tid jag har arbetat desto professionellare har jag blivit (hoppas jag).
Vad har jag då lärt mig hittills i kursen och har det förändrat min yrkesroll eller min syn på mitt yrke. För mig handlar det mycket om att vara nyfiken hela tiden och väcka den nyfikenheten bland barnen. Det är roligt att lära sig och det är roligt att vara i ett socialt samspel med andra barn men det är inte lätt och det finns många sätt att lära sig det och hantera det. Min uppgift som pedagog är att hitta den vägen för alla barn och då gäller det att se alla barn och tillsammans hitta deras plats i gruppen. Vi lär oss tillsammans vilket för mig till ett av mina centrala begrepp samhörighet. Där vi tillsammans stöttar varandra i vårt sökande efter ny kunskap. Vi är inga konkurrenter vi lär tillsammans. När en barn gör fel eller på annat sätt inte förstår så stöttar vi varandra. Vi ser till att alla får ett bra självförtroende och det tror jag vi ger barnen bäst genom att vi är en grupp och vi är starkast tillsammans. Genom att dokumentera tillsammans får vi också en bredare kunskap då vi gör den tillsammans och vi utgår sedan från den när vi går vidare i vårt arbete eller lek. Här gäller det också att få barnen att förstå det som de dokumenterar och prata om hur vi skall gå vidare. Det är då en dokumentation blir pedagogisk som Lenz Taguchi skrev i sin bok "Varför pedagogisk dokumentation" Dokumentation blir först pedagogisk då den används för att förstå och fatta nya beslut om utmaningar för barns och vuxnas lärande i ett socialt samspel. Det är för mig samhörighet att vi söker kunskap tillsammans men samtidigt är det viktigt för mig att barnen förstår varför kunskap är viktigt och varför just den kunskapen är viktigt. Varför måste jag lära mig detta? Det är viktigt att vi förklarar det på ett bra sätt så kunskapen sitter kvar och barnen kan använda den i sitt fortsatta lärande. Ett annat centralt begrepp för mig är flexibilitet. Här gäller det i första hand mig själv som pedagog och medarbetare där jag är flexibel och läser av vad är det jag gör mest nytta. Hur utnyttjas min resurs på bästa möjliga sätt. Det som jag tar med mig till barnen är att få de förstå att det inte bara finns en väg att gå. Vi är många individer som skall utvecklas och lära oss saker och vi uppfattar inte saker på samma sätt så här gäller det att vara flexibla och ibland vänta så alla förstår kanske hjälpa den som sitter närmast mm. Här finns det också många hjälpmedel att använda som hjälper barnen att lära sig på bästa möjliga sätt. Det hjälpmedel som vi har fått till vårt förfogande på kursen ipaden har ett nästan obegränsat användningsområde. Det går att skriva för hand på den det går att använda ordbehandlingsprogram med stavningshjälp det finns matteprogram som tränar olika färdigheter ja användningsområdet är hur stort som helst och kan individanpassas. Det är även ett utmärkt verktyg att dokumentera med. Filma med, ta kort och som vi har provat på i kursen att spela in ljud eller till och med ett radioprogram och när de första trevande stegen i Gargeband var gjorda så var det inte så svårt att hantera och använda. Jag har haft en Macbook nu i ett och ett halvt år och Garageband har legat där och väntat på att jag skall använda det har nog även gjort något trevande försök men inte mer. Det är först nu då jag fick det som uppgift på kursen som jag var tvungen att lära mig det och det var mycket roligt och lärorikt. Nu kan jag de enklaste funktionerna och det är som med allt man lär sig en bra början. Det är även bra att lära sig nya saker för då blir man påmind att det är så här det är för barnen när de ska lära sig nya saker. Jag kan tycka att det är jobbigt ibland att lära sig nya saker och då gör jag det bara ibland och när jag mest kanske vill det själv. När jag jobbar med barnen så är det bra att tänka på det att de hela tiden skall lära sig nya saker och det kan vara jobbigt för vissa att inte få stanna upp och reflektera över det som de har lärt sig. Här gäller det också för mig som pedagog tillsammans med mina kollegor att vara flexibel och se barnens olika behov och vilken nivå de är på. Att så mycket som möjligt individanpassa undervisningen så att varje barn når så långt som de kan. Vilka individuella lärstilar har de olika barnen och hur kan vi anpassa oss så att alla har en plats i gruppen och i det en förståelse för det som de skall lära sig.
Hur har då min utvecklingskurva sett ut under denna första hälft av kursen? För det första har vi läst tre böcker som på olika sätt har fått mig att tänka och reflektera över mitt yrke med barn och hur viktig min roll är i det arbetet. Första boken vi läste var "Den svårfångade reflektionen" som jag till en början tyckte själv var svårfångad men det fanns godbitar i den som fortfarande sitter fast i mitt huvud. När jag tänker på den boken så tänker jag att kunskap blir inte meningsfull innan vi reflekterar över den och vad är den kunskapen bra för. Det behöver inte vara likadant för alla men reflektion är viktigt. Ju mer vi reflekterar desto starkare blir en betraktelse, en upplevelse, ett lärande m m. Sedan är det också viktigt att en reflektion ger en utveckling och lust att lära sig mera. Nu är det dags att ta en liten paus och ta nya krafter för att lära sig ännu mer. Dags för film det låter som en spännande utmaning.

Radioprogram om temastart om rymden

Här är mitt radioprogram som jag gjort tillsammans med klass 2A på Lackarebäcksskolan. Jag tackar jättemycket för deras medverkan och det hade varit omöjligt att göra det om de inte ställt upp på ett så bra sätt. Men så är de också fantastiska på alla sätt. Den stora utmaningen med denna uppgift var att lära sig ett nytt program. Det var lärorikt att jobba med det. Många fel gjorde jag men det är då som man lär sig som mest. Den som inte vågar och är rädd lär sig långsammare tror jag. Musiken i programmet är tagit från multimediabyråns musikarkiv. Det var det som jag brottades med mest att få in de nedladdade filerna i garageband. Jag lyckades inte så jag spelade upp filerna på datorn och spelade in det på en kanal i garageband. Det blev helt okej men jag vill veta hur man gör så det är nästa kunskap som jag skall söka.

Den svårfångade reflektionen

När jag först hade läst igenom boken tillsammans med en överstrykningspenna så var min första reflektion att varför har jag läst denna bok. Den var för mig svårfångad bland annat för att språket  i vissa lägen var svårt att förstå men även vissa kapitel hade jag svårt att koppla till min vardag. Sedan när jag vilat från boken ett tag och tittade igenom det som jag strukit under inför vårt litteraturseminarium så hittade jag helt plötsligt avsnitt som var bra och som jag kunde koppla till min verklighet eller barnens verklighet.

I kapitel 3 Studentröster så skriver Peter Emsheimer att " betraktande av skillnader är minst lika viktigt som betraktande av likheter. En viktig del av bearbetningen är att jämföra likheter och skillnader och med deras hjälp bygga ett system."
Så tror jag att det måste vara i skolans värld också. Vi kan inte använda samma pedagogik på alla barn för de är inte lika. Det är viktigt att visa det och prata om det och alla individer i en klass eller grupp är viktig för att den skall fungera. Ju fler vi är som lär tillsammans desto mer lär vi oss samt det blir roligare att lära sig. För mig är bland det viktigaste om inte det viktigaste att vi lär tillsammans och vi är inga konkurrenter utan vi blir duktiga som grupp och delar med oss av våra kunskaper och hjälper varandra hela tiden. Det gör att vi blir duktigare som individer. Vi ger varandra hela tiden positiv kritik vi sänker inte en kompis för då sänker vi oss själva.

I kapitel 5 Reflektionsbegreppet i styrdokumentet så beskriver en 48 åring sin vardag som sjundeklassare så här: "Skolan upplevs som ett sprinterlopp där varje timme, varje dag, antas satsa för kung och fosterland bara för att ständigt bli avbruten efter halva loppet. Det är en mental omöjlighet att hålla på så Jag har gett upp. All energi och skapande förmåga som jag vet att jag besitter har sipprat ur mig. Jag är en liknöjd figur som bara vill att lektionerna skall ta slut så att jag kan snacka med mina klasskamrater i lugn och ro."
Detta tycker jag är en av våra viktigaste uppgifter i skolan att det skall kännas meningsfullt för barnen att lära sig och att de vet syftet med det de lär sig. Jag tror det är viktigt att möta barnen i deras verklighet och försöka förstå deras värld. Reflektera och ta reda på hur de ser på sitt lärande och sin utveckling. Här är det som det står i boken att när vi reflekterar är det viktigt att inte blanda in sina egna värderingar för mycket för då blir det bara min verklighet. Det gäller att öppna sina sinnen och sätta sig in i varje individs situation så att alla känner sig lika mycket värda. Vi måste även leva i nuet och ta in barnens verklighet i undervisningen. Inte minst i användande av dagens teknik som mobiltelefoner, datorer, ipads mm. Ta in det i undervisningen och använd det på ett naturligt sätt så. Skapa förhållningssätt istället för förbud.

I kapitel 4 Reflektionsteorier står det att "för såväl Grimmett som Dewey är situationen kärnan för reflektion. Vi kan inte tänka oss en reflekterande verksamhet som saknar anknytning till en situation. Dess syfte är att bringa klarhet i något som är oklart. En klarhet som i förlängningen ska användas till att utveckla ett annat handlande som förhoppningsvis är mer ändamålsenligt."
I den verksamhet som vi hanterar dagligen så är det situationerna som hela tiden måste vara i fokus för det är barnens verklighet som är viktig. För barnen är det det som händer just nu som är viktigast för dem. På det fritidshemmet där jag arbetar nu så har en tredjedel av barnen fått ett nytt pedagogiskt verktyg. De har fått varsin ipad till sitt förfogande och nu är vi i den reflektionsprocessen hur vi skall hantera det på fritidshemmet och vilka konsekvenser det får för barnen och för vår verksamhet. Hur ofta skall de användas? Hur skall de användas? Vad gör vi med de barnen som inte har en ipad? mm. Här är det tror jag viktigt att vi vuxna reflekterar över hur barnen uppfattar det och tillsammans diskuterar hur vi hanterar det. Om situationerna är kopplade till nuet så har barnen mycket lättare att relatera till sin verklighet.

I kapitel 7 om Bild och bearbetning handlar det om att jag som betraktare av som i detta fall bilder skapar mig egna tolkningar utifrån bilden. Vad vill vi ha ut av det som vi vill förmedla och hur tolkar vi det. Vad hade vi för förståelse innan och med den förståelse vi hade gör att vi tolkar olika situationer på olika sätt. Därför är det extra viktigt att ta reda på vad vi kan innan vi går vidare i arbetet oavsett om det är tolkning av bilder eller fortsatt utveckling i bild eller mattematik.

I kapitel 8 om Reflektionens rum står det "Reflektionen behöver utrymme. Den behöver någonstans att vara och det krävs tid. Denna plats är mental och kognitiv, en plats där tankar och känslor får rum."
Som det står behöver reflektionen utrymme och den personliga reflektionen sker hela tiden men för att få en djupare syn på reflektion tror jag vi behöver mer tid att reflektera tillsammans i det arbetslag vi jobbar i. Som det ser ut i vårt arbetslag så har vi svårt att hitta de tillfällena att mötas och diskutera de sakerna. Nu hinner vi nätt och jämt att planera den verksamhet som vi erbjuder. Vi behöver skapa sådana rum eller tillfällen där vi på ett djupare sätt reflekterar över vår verksamhet och hur barnens vardag ser ut. Vilka möjligheter har de att utvecklas och hur kan vi hjälpa dem både i gruppen och individuellt. Sedan måste vi också reflektera över hur ser barnen på sin verklighet och vad förväntar sig dem av det som vi gör här på skolan och på fritidshemmen.

I sista kapitlet fastnade jag vid två citat " Har du lagt ut pusselbitarna, tagit isär alla som fastnat i varandra, vridit och vänt på dem och tittat på dem ordentligt? " och " Var inte rädd för att utmana varandra - genom utmaning kan förståelsen bättre prövas." Detta gäller både oss pedagoger emellan och barn emellan och barn pedagog emellan. Pedagoger emellan så finns det inga utmaningar, hinder eller annat som inte går att lösa. Vi finns där tillsammans och tillsammans så är vi starkare. Lägg ut pusselbitar, vänd på dem, hämta nya, titta på dem tillsammans mm. Till slut är jag övertygad om att pusslet blir lättare att lägga men det måste vara så att vi alla är med på att det går att lösa och vi är öppna för förändringar om så krävs. Detta gäller även barnen men här måste vi pedagoger vara med och vägleda dem och i vissa fall hjälpa dem att hitta rätt väg att gå både i sitt kunskapssökande och sociala relationer. I vissa fall måste vi hitta personliga vägar att gå för barnen då de tar emot kunskap på olika sätt men detta är som jag ser det en av mina absolut största uppgifter. Utmaning är tycker jag en av drivkrafterna i att lära sig nya saker och att utvecklas. Sedan tror jag att glädjen måste finnas där för att det skall kännas meningsfullt att lära sig. Här gäller det att ta reda på hur vill vi lära oss och vilka sätt fungerar för mig personligen. Visst finns det här många hinder om man har en grupp eller klass på över 20 barn eller mer men här måste vi bli bättre på att utnyttja den personal och kompetens som finns på ett bättre sätt.

Så visst den svårfångade reflektionen blev när man bröt ner den i små bitar lite mer lättfångad. Det blev ändå lite mer lättfångad tillsammans med min lärgrupp när vi diskuterade den i litteraturseminariet. Det är ju så desto fler vi är desto mer lär vi oss för tillsammans är vi alltid starkare. Det som vi gemensamt tyckte om boken var att den var svår att ta till sig då det bla. var ett svårt språk vilket medförde att det blev svårt att ta till sig det som var andemeningen i texten. När man sedan slog upp vad vissa ord betyder så förstår i alla fall inte jag varför skriver de inte det istället. Då tror jag fler hade tagit till sig budskapet. Sedan hade vi fastnat för olika delar i boken som vi tyckte var viktiga. Det gav en bredare kunskap om boken och dess syfte vilket var utvecklande!

Min nuvarande förståelse för pedagogisk dokumentation

Hur ser min nuvarande förståelse för pedagogisk dokumentation ut?

Dokumentation är ett sätt att synliggöra vad som händer i vår verksamhet bl a genom att sätta upp teckningar, sagor, foto och andra arbeten som barnen har gjort och som de är stolta över.
Vad händer om man lägger till pedagogisk framför ordet dokumentation?
För mig innebär det att jag som pedagog tillsammans med barnen använder mig av dokumentationen för att reflektera över den kunskapen vi har om ett specifikt område just nu. Hur går vi vidare nu utefter det vi kan nu? Vad behöver vi lära oss nu? Varför behöver vi lära oss det? m.m
För mig är det också viktigt att använda dokumentationen genom att visa att det de kan är bra och på så sätt ge dem självkänsla och ett gott självförtroende. Vi är alla olika vilket medför att vi lär oss på olika sätt och olika fort och det är inget fel i det. Det hjälper man dem med om de själva får vara med i den processen genom att själva få reflektera över vad de kan och det som de kan är bra.

Kursuppstart 15 november 2011

Nu har kursen startat!
Träffat nya trevliga kollegor som tillsammans skall invadera IKT världen på för oss nya sätt.
Vi skall dokumentera genom att ipada, blogga, filma mm.
Spännande skall det bli.

Ingenting är sig (l)ikt

IKT är på stormsteg på väg in i skolans värld på allvar! På skolan där jag utför mitt pedagogiska arbete går vi en spännande framtid till mötes. Våra förstagluttare har fått tillgång till en dator på två elever vilket ger stora möjligheter att utforska och lära sig framtidens lärande redan i början av sin resa i skolans värld. Eleverna packade upp datorerna tillsammans med sina föräldrar vid ett högtidligt tillfälle. När de var uppackade så var eleverna ivriga att slänga sig ut i cybervärlden.